Frihetlig kultursyn

Under senare tid har jag ställt mig frågan varför Europa måste förändras och vad det är som i så fall blir bättre i kulturell och normativ mening? Vad är det som egentligen utvecklas och hur värderar vi förbättringar? För att kunna tala om framsteg måste man ju veta vad det är som går framåt?

Kultur skiljer sig här från vetenskap och teknologi. Vetenskapen och teknologin kan utvecklas och gå framåt eftersom det här finns tydliga kriterier på framsteg. Ett flygplan kan bli snabbare, säkrare, större, bekvämare och flyga på högre höjder. En telefon kan utvecklas till en minidator och få fler och bättre appar. För att däremot avgöra om de som idag flyger och använder telefonerna befinner på en högre kulturell nivå än exempelvis en italienare som levde i 1600-talets Florens,  måste vi använda andra, mer kvalitativa,  måttstockar.
Distinktionen mellan vetenskap och teknologi å ena sidan och kultur, rättsväsende och etik å den andra visar också på två aspekter av människans varande. Å ena sidan kan en romare som njuter av en kamp på liv och död på Colosseum i Rom sägas vara på en lägre nivå med avseende på teknologi, men å andra sidan har jag svårt att se en djup kulturell skillnad mellan romaren och en svensk som idag njuter av MMA på en sportkanal. Är det inte liknande kulturella preferenser vi ser i båda exempel? Romaren befann sig i en förkristen kultur medan svensken idag befinner sig i en postkristen.

Ett återkommande ämne som den Rysk-ortodoxa kyrkans ansvarige för externa relationer, Metropolit Hillarion,  brukar ta upp under sina utlandsbesök är Europas postkristna kultur. Han menar att Europa med avseende på kultur inte har lång tid kvar till följd av eliternas svek av kristendomen.

En liknande åsikt uttryckte en av sekulariseringens främsta företrädare; Jürgen Habermas, under ett samtal med den förre påven Benedictus XVI. Europas sekularisering har enligt Habermas ”spårat ur”. Kyrkan kan därför vara en viktig tillflyktsort menade han.

Men den kristna tro och civilisation som för Västeuropas del mötte ett radikalt nederlag vid den franska revolutionen 1789, kan givetvis inte resa sig spontant även om man så skulle vilja eller önska. Där 1789 års principer mötte 1800-talets nihilism och mynnade ut i 1900-talets ideologiska folkmord och mord genomdrivet av ideologier som kommunism, fascism, nationalsocialism, nykonservatism och  socialliberalism lade de grunden för det postmoderna och relativistiska tillstånd Europa befinner sig i idag. I relativismen har jämlikheten inte bara kommit att omfatta individer (som anses utbytbara på en global marknad) utan även kulturer och trosföreställningar som anses lika värda eller vars sanningar och påståenden anses utbytbara mot varandra.

Det är självklart att det i en relativistisk kultur inte finns tolerans för synsätt som hävdar att det finns åskådningar och idéer som är bättre och sannare än andra. Lika värde omfattar i relativismen inte enbart individer utan även individernas religioner och kulturer.

Ett förslag på en mer frihetlig (libertariansk) kultursyn borde försvara ett annat synsätt. Jag menar att individer, men inte deras kulturer, religioner och moraliska uppfattningar, är lika värda. I annat fall hamnar vi i någonting absurt och orimligt som att kolonialism, kannibalism, Daesh/IS, stalinism och Ku Klux Klan är likvärdiga kulturella eller religiösa uttrycksformer som Mahatma Gandhis fredsrörelse, jansenism, ortodox kristen monasticism och amish.   Jag menar också att det finns en etik som är universellt giltig för alla individer oberoende av kultur och religion och som bör ses som överordnad, nämligen icke-våldsprincipen och ett konsekvent toleransbegrepp som å ena sidan säger att individer har rätt att tro på och säga vad de vill om och endast om de inte tvingar någon annan individ till sin åskådning.

Samma icke-våldsprincip är också det kriterium utifrån vilket vi kan bedöma kulturer och religioner. Det har här ingen betydelse om en religion gör anspråk på att vara universellt sann eller inte, utan snarare hur den ser på externa grupper, icke-medlemmar och avvikande åsiktsmeningar. Är religionen tolerant i detta avseende eller inte? Och om den inte är tolerant, bör vi då inte dra en tydlig gräns i detta avseende?

För en relativist blir tolerans en fråga om ytlig bekännelse och inte om moraliska djup. Om du ytligt bekänner dig till relativismen blir du tolererad, inte annars. Till sist är det endast en slags trosföreställningar och åsiktsmeningar som får plats i relativismens världsbild: De som tänker på samma sätt. Om relativismen får makt kan den därför bli lika totalitär som vilken annan auktoritär ideologi som helst. Den kan börja förfölja oliktänkande, inte för att de gjort något mot någon annan, utan enbart för att de inte delar det relativistiska synsättet. För mig som libertarian är det tvärtom inte i kulturers och religioners sanningsanspråk som jag söker en gemensam nämnare, utan i deras etik.

En frihetlig kultursyn leder  å ena sidan till ett försvar av alla åskådningar och åsikter oavsett deras sanningsinnehåll och å andra sidan exkluderar de åskådningar och åsikter som explicit vill tvinga medlemmar och icke-troende i något avseende. Tvång definieras här som det som en individ inte har valt själv.

Vad sedan rör innehållet i åskådningar ser jag det som konsekvent mot frihetsbegreppet att värna den tro och den kultur som förde fram friheten som vetenskapligt och politiskt ideal i Europa. Vi finner här en lång tradition som löper från antiken fram tills idag och där vi också kan inspireras av det frihetliga arvet från kristendomen som förde fram en antropologi där människan uppfattades som bärare av ett människovärde och å andra sidan försvarade (hos en majoritet av de äldsta teologerna) en voluntaristisk tolkning av människans fria vilja. Vi finner här den naturrättsliga traditionen, Salamacaskolan, Magna Charta, The Revolution of Glory, den amerikanska rättighetsförklaringen men också de självägande bönderna i Norden och den decentraliserade ordning vi hade i Sverige innan Gustav Vasa.

Ur detta perspektiv kan vi också se Karl Martells försvar av Europa vid Poitiers, reconquistan av Spanien och de Östeuropeiska ländernas frigörelse från osmanerna som en kamp mot slaveri och för frihet. Vi kan hylla Mahatma Gandhi vid sidan om Pelayo som inledde den spanska reconquistan. Vi kan förstå att ockupation, kolonialism och crony capitalism är lika fel som koloniseringen med våld av Konstantinopel och fördrivningen av den grekiska ursprungsbefolkningen under 1900-talet. Vi kan fördöma slaveri med afrikanska folkslag lika mycket som osmanernas slavhandel med européer. Vi kan fördöma Förenta staternas intervention i islamska länder som Irak, Libyen och Afghanistan lika mycket som effekterna av denna intervention i de radikaliserade grupper som uppstått i dess kölvatten.

Friheten och rätten till sin kultur och sin värdighet var det som drev flera europeiska länder till självförsvar liksom den drev Indien och afrikanska länder till frihetssträvan från kolonialism.   Friheten är så till vida en källa till aktivism och vilja. Ingen individ vill eller skall vara slav åt någon annan eller åt ett system. Friheten gav kraft till vetenskapliga och politiska genombrott. Den har blivit den slutprodukt som åberopats efter religionskrig och destruktiva revolutioner som dem vi bevittnat under de senaste tre hundra åren.

En frihetlig kultursyn kan således rätt värdera sin forntid samtidigt som den kan inspireras att transcendera det postmoderna tillståndet. Vår rätt till frihet från tvång och alla individers jämlika rätt till frihet och värdighet är som ett skört och vackert porslin vi fått i arv och i uppgift att bevara för kommande generationer.

2 reaktioner på ”Frihetlig kultursyn

  1. Hur förlikar vi bilden på det pre-postmoderna Europa som ett samhälle som håller friheten central med vår koloniala historia, som ändå innehåller centrala inslag som är allt annat än frihetliga?

    @Fraktalsyndrom…

    I det förmoderna Europa finner vi kolonialism, religionskrig, krig mot indianer, inkvisitioner och förföljelse av häxor. I det moderna Europa finner vi koncentrationsläger, drönarattacker, plundring av fattiga ekonomier på naturtillgångar, crony capitalism mm. Det jag således inte gör är stt idealisera ett förflutet utan att ta fasta på frihetens idéer genom Europas historia och vad som faktiskt lett till en god etik med vilken bland annat den kolonialism du frågade om kan fördömas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s