Inget var heligt, blott förstörelsen sågs som nödvändig och rationellt.

Tillägg till mitt förra inlägg: ”Nihilismen och Kristus.”

Författaren Ernst Jünger som jag refererade till i det förra inlägget on nihilismen och Kristus kanske behöver en viss presentation. Eller snarare kanske mitt eget förhållande till Jünger behöver presenteras. Ernst Jünger var en av 1900-talets stora författare och politiska tänkare med ett ursprung i den konservativa krets som samlades under Weimarrepubliken. Han var redan då etablerad genom sina skildringar som soldat från första världskriget där han öppet skrev om mod och heroism. Mitt intresse för Jünger rör främst efterkrigslitteraturen (efter andra världskriget) och den kritiska roman han skrev i opposition till det nationalsocialistiska Tyskland med den svenska titeln: ”På Marmorklippornas berg”. En vackrare prosa har jag sällan läst och jag brukar återvända till just denna bok på våren.

Som hos alla stora författare genomgick Jüngers tänkande flera metamorfoser. Bland de tidiga inspirationskällorna i författarskapet märks individualanarkisten Max Stirner och Friedrich Nietzsche. Redan under andra världskrigets fasor ser vi ett närmande till kristendomen. En konversion till katolicismen skulle emellertid dröja tills Jünger blev 97 år.

Under sitt liv hann Ernst Jünger med en frivillig värvning till den franska främlingslegionen, två världskrig, uppbyggnaden av Västtyskland, Tysklands återförening, kommunismens fall och författarens drogromantiska period under 60- och 70-talen då han skrev boken ”Psykonauterna”. I efterkrigsromanen Eumeswille ser vi spår av individualanarkismen i anarkbegreppet som är både anarkiskt (inte anarkistiskt) och konservativt. Jüngers laborering med ord som ”nollpunkt” och ”över linjen” lånar begrepp från fysiken och matematiken för att fånga in negationen. Det som dock förbigår Jünger är en anknytning i detta avseende till de kristna ökenfädernas hantering av grundproblemen, men en sådan kanske inte hade varit på plats i essän som var en festskrift till Martin Heidegger.

Vad borde då tilläggas? Möjligtvis så borde man till analysen av nihilismen även tillföra den teistiska nihilism som ligger på andra extremen om det förfall vi bevittnar i dagens Svenska Kyrka. Ett aktuellt exempel är rörelser som IS där Gudsbegreppet frånkopplats Logos och Kaos blivit tillåtet i en skapelse utan andra värden. För där Gudsbegreppet frikopplas från Logos blir Gud inte bara en utan också ensam i sin absoluta transcendens. Inga andra värden erkänns och det finns inga andra immanenta sakrament än den apokalyptiska striden som återupprepas gång på gång. Det finns där inga heliga gravar och ingen respekt för historia eller framtid. Så till vida finns ett nihilistiskt kontinuum mellan IS och Förenta staternas politik i Mellanöstern. Där det gamla Babyloniens skatter plundrades efter den amerikanska invasionen fullbordade IS kulturförstörelsen efter ockupationerna av Palmyra och Mosul. Kloster, gravar, moskéer och helgedomar. Inget var heligt, blott förstörelsen sågs som nödvändig och rationellt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s