Socialingenjörernas Sverige

”Socialteknisk planering förutsätter även utbildning av socialingenjörer samt rent laboratoriemässigt utförda praktiska försök i fråga om sociala företeelser, varvid ett levande klientel står till förfogande för experimenten.”

Hjalmar Söderström, SOU 1945:26

När makarna Myrdal skrev: ”Kris i Befolkningsfrågan” och lade ut idéerna för det största socialpolitiska experimenten i svensk närhistoria, skrev de mot bakgrund av ett redan befintligt och centraliserat politiskt system som hade alla förutsättningar att kunna realisera en allomfattande omvandling av det svenska samhället. Perspektivet i Kris i Befolkningsfrågan är att det huvudsakligen är politikens ansvar att genom sociala reformer garantera befolkningens tillväxt, välstånd och modernisering. De yngre generationerna skulle befrias från de äldre generationernas traditioner och inflytande. Nya institutioner och ett nytt daghems- och skolsystem skulle garantera alla svenska barn en modern utbildning. Makarna Myrdal skriver: ”Det gäller helt enkelt att systematiskt förändra familjeinstitutionens sociala och ekonomiska basis och därmed även dess struktur och innebörd.” Alva Myrdal såg en framtid där de borgerliga lärarna försvann och ersattes med en ny lärarkår och ett nytt utbildningsväsende.

Den svenska vänstern vid sekelskiftet 1900 förknippades med namn som August Strindberg, Knut Wicksell, Karl Staaf, Hjalmar Branting, Bengt Lidforss och Ellen Key. Strindbergsfejden 1910-1912 avgjordes till kulturradikalernas fördel. På deras agenda stod rationalism, globalism, antiklerikalism och intellektualism. Denna vänster kom att vara en högljudd röst under mellankrigstiden och uppvisade stor spännvidd från vänsterliberaler till marxister och vad som kan beskrivas som kaviarvänster eller medel- och överklass med vänstersympatier. De samlades på Dagens Nyheter, i Clarté, i kvinnorörelserna och i den nya vågen för sexualupplysning som Elsie Ottesen-Jensen gick i bräschen för. Här fanns även nihilisten och socialisten Axel Hägeström och Per Meurling.

Den socialpolitiska frågan och arbetarrörelsens framväxt mot slutet av 1800-talet resulterade i början på 1900-talet i att socialdemokratin tog över en centraliserad statsbildning som tagit form efter Gustav Vasa och den protestantiska reformationen. 40 år av oavbrutet regeringsinnehav under 1900-talet gav socialdemokratin möjligheter att bygga ett folkhem där den sociala ingenjörskonsten kom att uppfattas som en demokratiskt institution där de vänsterradikala visionerna om det moderna Sverige kunde växa fram, visioner som med tiden kom att befruktas i olika omgångar av kritisk teori, radikalfeminism och postmodernism. De kulturradikala agendorna institutionaliserades och förvaltades av en villig socialdemokratisk elit. Med tiden ser vi även en tydlig påverkan på de borgerliga partierna.

Den form av kulturradikalism som tog form efter andra världskriget i Sverige kan betecknas som rationalistisk, pro-modernistisk och upplysningsorienterad. Dess etik var sekulär och utilitaristisk och dess världsbild materialistisk. Den ville vara vetenskaplig, vila på rättstatens principer och förena sig med den liberala demokratins princip visavi totalitära och auktoritära maktsystem, men visade själv upp auktoritära tendenser när den väl etablerat  makt.

För att förstå den tidsera vari dessa idéer slog igenom internationellt och i Sverige, måste man även förstå att de kulturradikala idéerna så att säga låg rätt i tiden och tog tacksamt emot av en växande ungdomsrörelse som hade det materiellt sett mycket bra under 1960-talet. I Sverige utgav de kritiska marxisterna tidsskriftserien: ”Häften för Kritiska Studier”. Unga vänsterintellektuella refererade gärna till Marcuse, Marx och Mao i sina uppsatser och artiklar. Under denna tid verkade även Alfred Kinsey vars idéer fick stor betydelse för det som kom att kallas den sexuella revolutionen. I Sverige försvarades liknande idéer av psykiatern Lars Ullerstam, känd för boken: ”De erotiska minoriteterna”(1964). Ullerstam menade att det samtiden många gånger uppfattade som ”perversioner” som djursex, pedofili och nekrofili i själva verket var normala företeelser. Man får komma ihåg att detta kom samtidigt i en tidsera där Studies in Prejidice sjukförklarase kärnfamiljen, barn som växer upp i kärnfamiljer och det heterosexuella äktenskapet. Wilhelm Reich upprepade i flera av sina skrifter att det sexuellt och psykologiskt friska ofta är att följa sina sexuella impulser. Endast psykologiskt friska personer kan uppnå sann orgasm och inte bara ett sexuellt klimax. Herbert Marcuse hade försvarat en fri utlevelse av libido i boken ”Eros and Civilisation” och menade att den kristna kärnfamiljen var en förtryckande institution som hämmade barnens utveckling.

En svensk bok som försökte påverka den negativa synen på sex med minderåriga hette ”Udda eros” (1971) och var författad av en av gayrörelsens viktiga representanter i Sverige, Michael Holm. Holm var bland mycket annat utgivare och redaktör för tidskriften Revolt som ville bryta ner sexuella fördomar i samhället. I Udda eros ställer Holm frågan om pedofili:

”En grupp som har det ännu mycket svårare än de homosexuella att finna en partner, är pedofilerna. De som älskar barn sexuellt. På dem ligger ett fruktansvärt samhälleligt tryck. Ändå är det i alla kulturer vanligt att vuxna känner sexuellt för barn. I vår kultur finns det många, som undviker kontakter med barn, för att slippa bli oroade. Det sitter så djupt rotat i oss att barn skulle ta skada av intim fysisk kontakt med vuxna. Ändå finns det inga bevis för att det är så. Vi vet att barn kan bli chockade av närmanden. Men vi vet också, att barn som uppfostrats med en naturlig sexualsyn, inte blir chockade. Ett barn kan naturligtvis bli skadat om en vuxen man försöker inleda ett regelrätt samlag. Men kärleken kan ta sig många andra uttryck. Är den skadlig då också?”

1972 tillsatte socialdemokraten och justitieministern Lennart Geijer (senare känd för sin inblandning i den så kallade Geijeraffären där han köpt sex av unga prostituerade) en statlig utredning i syfte att utreda bland annat fördomar om människors sexualliv. När utredningen presenterades 1976 (SOU 1976:9) rekommenderade den bland annat att åldern för sexuellt umgänge skulle sänkas och att frivillig incest skulle legaliseras.

Under 1970-talet kom den vänsterradikala barnlitteraturen och flera svenska bokförlag gav ut den ”politiska barn- och ungdomslitteraturen” påhejade av 68-generationen som började göra inträde på de större tidningarnas kulturredaktioner. De förlag som inte ville ge ut politisk barnlitteratur anklagades för ”politisk censur”. Barn- och ungdomsteatern såg en liknande utveckling och som exempel turnerade Sven Wernström med: ”Ett spel om plugget”, som också gavs ut som pocketbok. Bonniers förlag gav ut småbarnsböcker som Sprätten på toaletten, Dagar med Knubbe, Dahlberg demonstrerar, Bolaget, Pluttarna och Moskrogsfolket, Jag vägrar m fl. Förlag som Rabén och Sjögren, Gidlunds och Verdandi utgav under denna tid kulturradikala barn- och ungdomsböcker med motiveringen om att sprida samhällsinformation. Som exempel på innehållet i denna barnlitteratur handlar Sprätten på toaletten om en direktör som sitter på sin toalett och skiter ner alla vattendrag medan folket som får illaluktande och smutsigt vatten gör revolution, tar makten och gör naturen ren igen. Flera kulturradikala barnböcker handlar om latinamerikanska bönder som gör revolution mot rika jordägare i Förenta staternas sold. Andra handlar om Vietnam och hur ensamma revolutionärer reser sig mot förtrycket. SvT redaktören Kerstin Allroth var en av dem som omfamnade och lyfte fram den nya litteraturen. I en artikel i Ord och Bild framhåller hon att motståndet mot den politiska barnboken inte erkänner dess sakliga kvalitéer. Särskilt lyfter hon fram Historieboken som utgivits på förlaget Ordfront och ger den som exempel på en politiskt klartänkt, pedagogiskt framställd och rolig litteratur. I själva verket propagerar boken för marxism-leninism där alla historiska händelser pressas in i ett ideologiskt ramverk. Om första och andra världskriget står det i samma bok: ”Arbetarna tror att dom slåss för sitt fädernesland, dom fattar inte listen. Dom skulle vägra skjuta varann, dom skulle skjuta kapitalisten.”

68-generationens idéers påverkan tycks ha genomgått tre metamorfoser från 60-talet till idag. Från att ha varit populära och rebelliska idéer i opposition, till att bli idéer på ständig offensiv i de större institutionerna och medierna för att nu vara idéer som omfattas, beskyddas och lärs ut av staten och där även den tidigare oppositionen kommit att acceptera dess viktigaste idéer och utgångspunkter.

Olof Palme, som själv huvudsakligen tycks ha varit inspirerad av den amerikanska debatten och färgad av sina besök i Förenta staterna, hade stor betydelse för övergången mellan kulturradikalism i media och akademi till politik.

I den tredje metamorfosen ser vi hur postmoderna idéer om bland annat identitetspolitik och genusvetenskap börjar ta tolkningsföreträde inom skola och utbildningsväsende.  Ett exempel på detta Skolverkets intresse för Moira von Wrights text: ”Genus och text” som ingår i ett jämställdhetsprojekt för den svenska skolan och finns att ladda ner som pdf-fil på verkets hemsida. I ”Genus och text” heter det:

”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Och vidare:

”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

Vi måste alltså sålla bort manlig vetenskaplighet och lära ut fysiken som ämne på ett nytt sätt. Om vi misslyckas med detta, misslyckas vi med demokratin på skolan:

”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen . Här framkommer även den asymmetriska relationen mellan manligt och kvinnligt… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

Den nya fysikundervisningen skall enligt ”Genus och text” betona fysikens estetiska sidor genom att t.ex. låta elever studera kristaller och dess relation till människans kropp.

Därutöver har Sverige förbjudit hemundervisning. Man får inte hemundervisa barn i Sverige utifrån synsättet att det är den svenska skolan som skall ha huvudansvaret för barnens lärande. Detta är givetvis en principiellt viktig fråga då även den förra borgerliga regeringen höll fast vid ett förbud som i grunden vilar på den socialistiska tanken att barnen huvudsakligen tillhör staten, inte föräldrarna.

Slutord

Vi lever idag i ett postliberalt samhälle där liberalismens stora berättelser om demokrati, individuell emancipation och rationalitet mer och mer övergått i orwellska undantagstillstånd och där värderingar och ideologier används som trubbiga slagträn för att trycka ner individuella olikheter, övervaka medborgare ”för deras eget bästa” och motverka de klassiskt liberala frihetsbegreppen. Demokratin används inte heller alltid för att fånga upp värderingar och åsikter hos medborgarna, utan tvärtom för att disciplinera och förändra dem efter förutbestämda tankemönster. Diskurs och maktutövning flyter så att säga samman. Härom har den franske filosofen Michel Foucault lagt fram värdefulla idéer i böcker som Övervakning och straff (1975) och Vansinnets historia under den klassiska epoken (1961-1972). För vad är den sociala ingenjorskonsten i förening med kulturradikala idéer om inte en förening av diskurs och maktutövning i en kultur som saknar andra distinktioner än just makt för att skilja mellan teorier och åsikter? Fast i den relativistiska kulturen handlar det inte om sant och falskt, utan om krav på renhet ifråga om känslor, associationer och attityder. Det som på 60- och 70-talen var idéer hos vänsterintellektuella har blivit en förväntad mentalitet och attityd i media, akademi och politik. En del av dessa värderingar har varit av godo i den mån de bidragit till ökad jämställdhet och värnat människovärdet. Andra idéer har varit rent skadliga för både samhället och samtalet.

3 reaktioner på ”Socialingenjörernas Sverige

  1. Ping: radio bubb.la – 25/4 – radio bubb.la

  2. Hej.

    Man kan bara lyfta på hatten för en så gedigen idéhistorisk genomgång!

    Tack, och bravo.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s